Planning STHLM

Internet, lyx och amerikat

Enligt en studie som genomförts av undersökningsföretaget Scarborough Research, så är avancerade Internetanvändare mer benägna att ägna sig lyxkonsumtion än andra. Studien avser amerikanska konsumenter.

Jag funderar över hur det ser ut här i Svedala. Amerikanska avancerade Internetanvändare påminner bitvis om svenska, de har en mer aktivt livstil än andra, mobilitet är viktigt för dem, de är typiskt yngre o s v. Men det där med lyxkonsumtion känner jag inte igen. Jag gissar på att Internetanvändning i amerikat i högre grad är kopplat till socioekonomisk status än det är i Sverige.

Trött kommentar om användargenererat

Jag får för mig att vi reklamare och dylika tror att användargenererat är mer eller mindre avancerade slogantävlingar. Och när vi provat göra några taffliga sådana utan nå fantastiska resultat drar vi slutsatsen att användargenererat inte är något att satsa på.

En slogantävling eller något annat låt-konsumenterna-själva-göra-reklamen-försök är enbart taktiska grepp utifrån, i bästa fall, en insikt om mänskligt beteende. Insikten är, att vi i vår konsumtion, inte enbart konsumerar utan även är aktiva producenter.

I vår konsumtion producerar vi mening, identitet, norm, relation och artefakter. Vi är helt enkelt byggda för vara att delaktiga, bidra, ägna oss åt användargenererat. Den insikten är fortsatt giltig även om vi reklamare inte lyckas ta till vara på detta med hjälp av våra slogantävlingar.

Men vi kanske inte ska ägna oss åt att intellektualisera reklam allt för mycket. Det kan vara som knasluvan Sir John Hegarty konstaterar, att bra reklam handlar om smak och smak, menar den intellektuellt bankrutta, kan man inte lära sig eller förstå.

Individualiseringen gör oss mera beroende av andra

Det är lätt att tro att vi västerlänningar, i synnerhet svenskar, har blivit mindre sociala varelser i och med den tilltagande individualiseringen. Faktum är att det är ungefär helt tvärtom.

I och med att vi är mer eller mindre kulturellt friställda idag och därmed har ett större utrymme att välja vilka vi vill bli och vara, har vi ett större behov än någonsin att tillhöra gruppen. Smarta Katarina sammanfattar rådande förhållande på Trendethnography.

Gemensamt användbar reklam, mina vänner!

Användbar och underhållande reklam hittar du, inte hittar på

För att kunna adressera verkliga dilemman eller vara underhållande så måste du förstå dina målgrupper och deras värld. Du snarare hittar användbara eller underhållande reklamlösningar än hittar på dem. Så släpp mus och kaffekopp och ge dig ut i verkligheten.

Människor är och blir till genom att göra saker tillsammans

Du är och blir hela tiden den du är genom att göra saker tillsammans med andra människor.

Människor är sociala och aktiva

Inte en tanke, känsla eller ett beteende i hela din kropp är din egen. Du är en produkt av din omgivning (och för all del av biologin). Men du kan påverka din omgivning, som den aktivt meningsskapande människa du är.

Världen är full av mediefragmentering, reklambrus, reklamtrötthet och generiska produkter

Tja, vad ska man mer säga? Traditionell reklam i traditionella medier blir allt mindre effektivt. Du kan fortfarande vinna medieinvesteringskrig med klassisk betingning, men det är en hobby som det blir allt dyrare att ägna sig åt.

Fenomenfångst och feelings

När jag trillar över ett begrepp, ett fenomen, som jag vill fånga, begripa och beskriva brukar jag ställa tre frågor. 1) vad är det, 2) var kommer det ifrån och 3) varför det? Jag tycker det riktigt användbart. Jag ska visa hur det funkar med begreppet "emotioner".

Första frågan blir; vad är emotioner? Svaret blir är det är en reaktionstriad bestående av komponenterna a) psykologisk/fysiologisk aktivering (tack vare någon form av stimuli), 2) motorisk reaktion (t ex en skön grimas) och så slutligen 3) en subjektiv känsla.

Nästa fråga blir; varifrån kommer dessa emotioner? Det visar sig att det finns primära och sekundära emotioner. De primära (t ex Ekmans sex stycken; förvåning, ilska, rädsla, avsky, ledsnad och njutning) är biologiskt betingade. Att alla människor, alltid och överallt känner rädsla vid starka och plötsliga ljud är ett exempel på detta. Den uppsjö av sekundära känslor som finns är dock kulturellt betingade. Dessa är därmed sociala konstruktioner, sprungna ur och beroende av situation och kultur.

Sista frågan blir; varför har vi dessa emotioner?  Tydligen kan vi varken uppmärksamma, memorera eller prioritera vad vi upplever utan emotioner. Dessutom tycks vi behöva våra emotioner för att stå ut med det som är obehagligt men svårt eller omöjligt att göra något åt. Avslutningsvis kan vi inte medvetandegöra det omedvetna utan emotioner. Kort och gott så skulle vi funka riktigt visset utan våra emotioner. 

Med de ovanstående tre frågorna tycker jag att man riktigt fiffigt ringar ett begrepp. Dessvärre kan jag inte minnas vem som lärt mig detta. Det är synd för att jag har haft stor användningen av frågetriaden och skulle gärna belöna vederbörande med en duktigt stor strut karameller, eller nått.

Mer om primära emotioner:
Ekman, P. (1992). Facial expression of emotion: New findings, new questions. Psychological Science, 3, 34-38.

Mer om sekundära emotioner:
Harré, R. (1986).  The Social Construction of Emotions, Blackwell, Oxford

Mer om vad vi har emotioner till:
Worthman, C. M. Emotion: you can feel the difference. I Hinton, A. L. ed. (1999). Biocultural Approaches to the Emotions, Cambridge University Press, Cambridge

Lite praktiska reflektioner om analys och känsla för feeling

Jag har precis avslutat en serie intervjuer och är igång med analysarbetet. Jag försöker ha ett abduktivt förhållningssätt när jag undersöker. Kort kan man säga att abduktion är kombination av induktion och deduktion.

Rent praktiskt betyder det att jag nu sitter och kodar travar av transkriberingar. Jag brukar börja med öppen kodning, det vill säga att relativt förutsättningslöst leta, namnge och kategorisera begrepp. Därefter selektiv kodning, det vill säga jaga efter relationer mellan de begrepp jag slammat fram. Om jag hittar lite sådana kan de vara tillräckliga för att forma en hypotes, vilken jag sedan provar mot de data jag har o s v.

Det inledande arbetet i analysen är viktigt och det är minst två saker som då kan gå åt pipsvängen. Det ena är att jag fastnar i mina egna förutfattade meningar och inte hittar något annat än det jag redan tror mig veta. Det andra är att jag inte hittar något alls.

Om jag inte hittar något alls så kan det bero på en av två saker. Det kan vara så att det inte finns något att upptäcka. Det i sin tur kan bero på att min undersökningsdesign är uppåt väggarna eller att undersökningen, i detta fall, intervjuerna inte är gjorda på rätt sätt. Sådana misstag är typiska nybörjarfel och ska inte hända mig idag.

Men det kan också vara så att jag helt enkelt inte kommer in materialet. Jag hittar helt enkelt inget att jag tycker är väsentligt att namnge och kategorisera. Det händer mig hyggligt regelbundet och det finns ett busenkelt knep för att ta sig förbi det. Det är att hoppa det "helt förutsättningslösa" och luta sig på mallade, men hyggligt breda, hjälpredor för kategoriseringen av data. Efter att ha ägnat mig åt dylika rätt så mekaniska arbete ett tag så brukar det lossna och jag ser ljuset, eller åtminstone mönstren, igen. 

Ett enkelt trick för att undvika att fastna i mina egna fördomar är att plita ned det jag tror mig veta om det jag ska undersöka innan jag gör det. Om sedan det jag kommer fram till är identiskt med det jag tror mig veta så finns det skäl att ta ett par varv till med materialet.   

Det är lite speciellt att använda sig själv som verktyg i en analys. Jag har lärt mig känna igen en känsla som infinner sig när den inledande delen av analysen funkar. Det känns som jag vet massor om det jag undersöker, men jag kan inte formulera ett skvatt av det, varken för mig själv eller för någon annan. Det är rätt märklig upplevelse. Åter till transkriberingarna...

Etnografiska undersökningar

Jag påstår att vi inte känner vad vi tänker och inte heller gör vad vi säger. Det betyder att vi inte kan redogöra för vissa saker då de är omedvetna för oss. Det betyder också, att även det vi är medvetna om, är vi inte alltid villiga dela med oss av.

Så vi sitter med målgrupper bestående av människor som varken kan eller vill berätta det vi behöver ha reda på för att göra ett bra jobb.

Ovanstående går delvis att parera när vi har människorna framför oss i t ex en intervjusituation. Vi kan komplettera det de säger med vad de inte säger och samtidigt observera deras uppträdande och beteende. En van intervjuare är duktigt på detta. I enkätundersökningar saknar vi den möjligheten.

Skit in, skit ut. Vår fenomenologiska eller statistiska analys må vara oklanderligt genomförd, om informanterna/respondenterna inte kunnat eller velat svara på våra frågor är det inte något värt.

I väntan på att hjärnskannrarna ska ge bilder på mening och dessutom bli så små att respondenten kan bära den med sig i sin vardag vore det vackert om vi kunde göra något åt ovanstående.

Jag är inne på att etnografiska undersökningar, där vi fokuserar lika mycket på beteende och artefakter som på verbala utsagor, är en väg. Vad tror ni?