Som sagt, mitt uppdrag har utvidgats. Jag jobbar med varumärke och kommunikation som tidigare, men nu även med kanal (butik, kundtjänst och andra kontaktytor) och produkt (funktion, design, pris o s v).
Det har fått mig att fundera över vad som är minsta gemensamma nämnare i mina åtaganden. Funderingarna är väl ett led i ambitionen att nå något slags skalekonomisk metodologisk integration, typ.
Resultatet är rätt givet. Minsta gemensamma nämnare är upplevelse, konsumentupplevelsen av varumärket via produkt, kanal och/eller kommunikation.
Att prata upplevelse leder lätt in på elände som Experiential Marketing/Branding och/eller Experience Marketing. Dylika begrepp trakteras rätt ofta av ett gäng tomtar som precis upptäckt att konsumenter har känslor. De gapar stort om det för att lyckas ta betalt för sin konferensverksamhet alternativt för att de vill sälja annonser med bifogad doftgran.
Jag tar bestämt avstånd från dylika gökar. Med risk för att verka pretentiös, jag vill bidra med insiktsbaserade strategier och koncept, vilka bäddar för meningsfulla konsumentupplevelser, så att varumärket förtjänar sitt utrymme i konsumenternas vardag. För mig handlar det inte om jippon och tomtebrus.
Så om jag sysslar med att bädda för konsumentupplevelser, gör det mig då till en Consumer Experience Planner? Jag skulle inte bli först i världen med den titeln, Debbie Kawamoto på Ignited hann före. Men kanske är jag först i Sverige. Kärt barn har många namn o s v.
PS. Det finns även seriösa akademiker och konsulter inom Experiential Marketing, t ex herrarna Pine och Gilmore. DS.

Är titlar så viktiga? Som du själv är inne på så kan fel titel väcka fel associationer och rimma illa med vad du faktiskt står för och levererar.
Det där lilla möbelföretaget jag arbetar ganska mycket för hade ju under många år världens bästa visitkort - loggan och några förtryckta linjer. Sedan fick såväl höga vederbörande som Kalle på lagret fylla i sin kontaktinfo själv, med liten blyertspenna givetvis. Snacka om att göra ett statement, dels om platt organisation - alla i företaget hade samma visitkort och dels om att titlar inte är viktiga samt om att man bryr sig om kostnader.
För det är väl i kontakten med framtida kunder som denna titel mest skulle göra nytta, antar jag, för att förklara vad du egentligen gör och tillför.
Med ngn tydlig handling enligt ovan så tror jag att effekten blir större.
Men hey, du vet nog bäst vad du gör.
Apropå behovet av dig (som jag ju kan känna igen mig i) så funderar jag på det faktum att många byråer idag har planners som säkert bidrar med massor av fina insikter och strategier men hur lite det känns och syns i själva utförandet. De här goda exemplen vi återkommer till - där "konsumentupplevelsen" är central - varför är de fortfarande undantag? Är kreatörerna för konservativa? Eller är det köparna? Eller handlar det om en naturlig tröghet, att förändring tar tid och att det finns gigantiska strukturer (mediamässigt etc) som inte förändras i ett nafs?
Ah ja, mycket snack från mig. Gotta write.
Posted by: Mati | 2009.06.11 at 11:12 AM
Mors Mati!
Jag tycker att vedertagna titlar är till nytta, de säger i regel rätt mycket om vad bäraren pysslar med, vilket mandat hon har o s v.
Men Consumer Experience Planner är ju inte vedertaget, så den titeln lär inte göra nytta på samma sätt.
Poängen var inte heller att komma upp med en ny titel, snarare att nå något slags skalekonomisk metodologisk integration, som sagt.
Jag gillar er visitskortsidé, den säger mycket i sig, håller med dig.
I Sverige ägs och styrs byråerna av kreatörer. Jag tror att rätt ofta har planners på byråer rätt lite att säga till om när det gäller genomförandet.
Lycka till med skrivandet!
Posted by: Jonas Söderström | 2009.06.11 at 01:09 PM