Mad Men och planning á la Hollywood

Jag gissar att ni alla ligger sömnlösa på nätterna och funderar över varför TV-serien Mad Men har blivit så framgångsrik (åtminstone i amerikat). AMC’s dirre Charlie Collier har svaret. Det är för att folk gillar skådespelarnas kläder. Så om ni planerar att göra en TV-serie som smäller stenhårt, ta reda på publikens preferenser när det kläder.

Jag kan inte låta bli att fundera över hur en sociolog, antropolog, semiotiker och/eller lingvist hade gjort motsvarande analys och vad de hade kommit fram till. Jag antar att slutsatserna hade blivit en aning mer stringenta och närmare verkligheten. De är nämligen ofta rätt duktiga på att begripa populärkultur och hur människor använder den.

Varför jobbar inte populärkulturproducenter ihop med folk från de tolkande vetenskaperna, varför ägnar de sig inte åt lite skön planning, eller gör de det?

När jag kollat in planning á la Hollywood har jag upptäckt att producenter är galet måna om att testa och tracka film, men de verkar inte ägna fem minuter åt det planners kallar kreativ research, datainsamling och analys inför idégenerering. Där är de fullständigt i händerna på manusförfattarna och dylika.  Och det är ju inte självklart att t ex en manusförfattare begriper populärkultur och hur människor använder den (även om jag gissar att de riktigt duktiga författarna ofta intuitivt gör det).

Comments

[Dan]

Ouch. Det där skulle man kunna tolka som att planning är rätt onödigt. Om man är lagd så. :)

[Jonas Söderström]

Det går att göra både framgångsrik film och reklam med enbart magkänsla. Så ser det ut.

Jag gissar på att magkänslan består av omedvetna insikter förvärvade genom erfarenhet.

Det förekommer en hel del film och reklam som floppar. Det är inte speciellt kostnadseffektivt.

Planning kan göra film och reklam mer kostnadseffektiv genom att luta produktionen på medvetet förvärvade insikter och därmed minska risken för floppar.

I och med att planning är medveten ökar möjligheten att repetera framgång och undvika misstag. Det är kostnadseffektivt.

Typ.

[Jonas Söderström]

Eller ännu kortare, Twitter Style:

Explicit kunskap är lättare att kapitalisera än implicit. Planning = explicit. Magkänsla = implicit. Pengar regerar:)

[fredrik sarnblad]

Jag haller helt och fullt med om att magkansla bestar av omedvetna insikter. Dessa ar forhoppningsvis ett resultat av plannerns intima kontakt med den verklighet och kultur som marken och manniskor samexisterar i.

Han/hon maste vara som en popularkulturell tvattsvamp: suga at sig all mojlig och omojlig kunskap om manniskor och var verklighet. Detta gor att plannerns magkansla (nar planning ar bra och funkar) inte ar att forringa i sin betydelse. Tvartom.

Foljaktligen handlar planning till valdigt stor del om att gora implicit kunskap (plannerns "informerade" magkansla med avseende pa popularkultur) till medveten, explicit kunskap genom vidare undersokningar och efterforkning: Planning. Harmed miskar risken for floppar.

For ovrigt alskar jag kladerna i Mad Men och anser att Kartago bor forstoeras.

[Jonas Söderström]

Tack för intressant och bra kommentar. Jag håller med dig, varenda stavelse, utom möjligen det där med Kartago:)